Här kommer då en fortsättning på min pottskåpshistoria som nämndes i ett tidigare skede, (se tidigare inlägg). Jag skulle gå på min första auktion tillsammans med mamma och syster. Det var en underbar sommarkväll vid havet och jag hoppades att där skulle finnas nått intressant.

Jag kan ha varit en så där 13-15 år och redan då väldigt förtjust i loppis och gammla grejer.

Det var en gårdsauktion med prylar som traktorer, liar, tidningar och möbler. Och.....där på rad fanns tre-fyra pottskåp som jag av någon anledning var helt galen i. Jag hade mitt tak på vad som var ok att betala. Det första gick, så också det andra.....och det tredje. Nää va sur jag blev.

Men så plötsligt när jag gett upp hoppet ropade auktions förättaren upp det fjärde skåpet och sa första...andra...och jag ropade....NEJ! Auktions förättaren säger då -du ska inte ropa nej, -du ska ropa ja och bjuda över (han log stort). Det kändes som om alla på hela gårdsauktionen fick sig ett gott skratt. Men men jag fick mitt underbara skåp, så några skratt kunde jag bjuda på.

Nu är skåpet avlutat och naturligtvis vitmålat, med härliga maskhål som syns igenom.

Ha det underbart. (Marina)